Julmarknaden på Senatstorget, en timme före stängningsdags. Hör klockan slår... Domkyrkans
klockor slår sina dova slag, karusellen snurrar några varv till. Smedens
taktfasta hammarslag upphör, men glöggen är fortfarande varm. Två japanska unga kvinnor är försedda med munskydd. Snart stänger de
små stugorna sina luckor, men någon hinner ännu köpa yllesockor, fisk,
städborstar, upplevelser. Följande dag står granen ensam på torget.
Jag köper chokladdoppade hasselnötter, avsedda som julklapp, men sedan äter
jag dem själv ensam hemma medan Samuli Edelman sjunger i julradion om den
iskalla rymden, om tusen år som gått i en sekund, om änglarnas land. På
engelska Walking in the Air,
Nightwishs stora hit från 1998, från filmen The
Snowman.
Nat King Cole sjunger om julen i en omgivning som för tankarna till en
privilegierad New England-idyll med kalkon och mistletoe, chestnuts roasting
on an open fire, Jack Frost nipping at your nose… Människorna är påpaltade
som eskimåer (sic!), Santa Claus har släden full med lots of toys and goodies, som om det var självklart att alla barn i
USA får fira en sådan jul...
Jag tittar på Bergmans Persona, som i dag inte alls funkar för mig. På
morgonen nyheter om tsunamin i Indonesien förorsakad av ett utbrott i vulkanen
Krakatau. Omöjligt att föreställa sig förstörelsen, sorgen och förlusten.
Julafton, jag vaknar efter sju och lyssnar på den finska morgonandakten.
Den kvinnliga prästen hänvisar till en inredningstidning och jag blir lite
tveksam... Nåja, julens färger är temat. Grönt, vitt, rött?
Kaamos är nu förbi i Sodankylä: solen går upp åtta minuter efter tolv och ner en
minut senare...
Vi firar jul hemma hos min dotter i Mellungsbacka. Roligt
att metron och spårvagnarna går som vanligt. Många måste ju arbeta på julafton, vårdare, väktare, polisen... Ja, och nu HSL/HRT:s personal.
Men nu går jag till matbutiken för att köpa mjölk för risgrynsgröten,
druvor, mandariner, sill och lite annat som blivit oköpt... innan julfriden
utlyses i Åbo... En god och fridfull jul önskar jag dig, kära läsare!
Hör klockan slår.
Det är offrets timme.
Klockan slår.
Vad skall du offra ännu mer?
Du ligger ren på offerbord
sen många år.
Att ligga själv på offerbord
är intet kval.
Vem skall du ännu offra?
Du älskar än, du älskar än,
säg intet mer.
Det är offrets timme.
Klockan slår.
Vad skall du offra ännu mer?
Du ligger ren på offerbord
sen många år.
Att ligga själv på offerbord
är intet kval.
Vem skall du ännu offra?
Du älskar än, du älskar än,
säg intet mer.
Du gav ju hela jorden bort,
på himmelsvägar lärde du dig gå.
I din hand är rosen död,
vinden rör ej din kind.
Vem offrar du ännu?
När timmen slår,
skall du besvara denna fråga:
då träffar du ditt val
med liv och död som vittnen.
Offrets timme, Edith Södergran, Rosenaltaret, 1919
Man ska smida medan järnet är varmt... |
Sista varven på Tomasmarknaden... |
Fisksoppa i bokhandelns café på Alexandersgatan... |
På Ode - kanske mitt nya vardagsrum? |
På TRE-julmarknaden... |
En collegetröja åt mommo? Foto: Sofia Wilkman |
En av Alexandersgatans julkrubbor |
Vintersolstånd |
Sakta fryser havet... |
David fixar toppstjärnan... |
Japanska Mujis popup-affär i Kampen, innan den "riktiga" öppnar i februari... |
Lennu-bakelsen försedd med tomteluva på café Esplanad, första och sista gången som jag smakade på den, tror jag ;-) ... |
Den fina hästen vid Kampens kapell (beklagar att bilden är oskarp) |
Lite gullig julvers... och julen blev vit i år... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar