Inlägget var en del av min slutrapport till fonden och jag delade det också på några Grez relaterade fb-sidor. Hade egentligen tänkt skriva inlägget redan i januari-februari, men plötsligt skenade tiden iväg...
Och nu är det den sista maj, vårens "sista dag". På finska heter ju juni kesäkuu, sommarmånaden... I går på lördagen firades skolavslutningen, vårens yrkesexaminander och nya studenter, visserligen på "behörigt avstånd" via videokontakt, utan de traditionella festerna med många släktingar och vänner.
Jag var ensam hemma hela dagen i går, inga grannar festade ute på vår gård, vanligtvis är det alltid någon familj som firar skolavslutningen. Tyckte dagen ändå var lite festlig, så jag provade några klänningar, som jag nästan aldrig använder, inhandlade på rea för några år sedan... Mommo klär upp sig...
En på allt sätt konstig vår, en coronavår. Sorgligt att följa med situationen i USA, Brasilien och fortfarande i England, och att inte veta vad man ska tänka om "Sveriges linje".
Coronakrisen har kommit väldigt nära eftersom min dotter arbetar inom vården. Hon uppmanades att ta testet tidigare på våren, då hon drabbades av en lindrig förkylning. Varje dag utsätts vårdpersonalen för risker för smitta, varje dag är jag orolig för Cindys hälsa.
Man iakttar också sig själv och blir ängslig när man har lite ont i halsen eller hostar, kanske på grund av damm och pollen... Mäter temperaturen, känner mig lite allmänt nere och ledsen, ledsen över världens tillstånd.
Bra om man kan rikta tankarna till någonting annat, läsa böcker, titta på en bra film, som Ruben Östmans The Square, som kom igår. Jag som tycker om nutidskonst och som gärna "ränner" på museer kunde bara vråla av skratt, åtminstone åt vissa scener.
Den här våren har jag sett ovanligt många fina dokumentärfilmer, till exempel om den 14-åriga nepalesiska Rekha som blir bortgift, om den israeliska koreografen Ohad Naharin, om ryska unga kvinnor som hoppas fånga en rik man (School of Seduction), om basisten Jaco Pastorius som spelade i fusionsjazzgruppen Weather Report (skriver kanske mera om Jaco i ett annat sammanhang).
Och nyligen såg jag The Long Song, om tiden på 1830-talet då slaveriet avskaffades på Jamaica. Den tvådelade tv-filmen baserar sig på Andrea Levys roman. Jag har läst hennes roman Small Place, om jamaicanska invandrare i England på 1940-talet, såg också tv-filmatiseringen och tyckte väldigt mycket om den. Eftersom barnens pappa kommer från Jamaica och jag själv bott i Kingston i slutet av 1980-talet är jag speciellt intresserad av Jamaicas historia, och kultur, ja, allting gällande landet, och älskar att få höra den melodiösa dialekten - you nah see it? Kan bara beklaga och sörja att jag efter vår skilsmässa förlorat kontakten till landet.
The Long Song är dystrare än Small Place och fick mig att tänka på de djupa klyftorna mellan backra (white man) och slavarnas ättlingar, att såren som slaveriet lämnade efter sig kan vara nästan omöjliga att läka helt och hållet.
Detsamma gäller slaveriets arv i USA, i dag fylls nyheterna av kravallerna efter George Floyds tragiska öde, då han kvävdes ihjäl av en vit polis i Minneapolis.
 |
| Den skira grönskan för två veckor sedan |
 |
| Ugnsholmens båt under en hagelskur 19.5. |
 |
| Efter regnet... Har aldrig besökt NJK... |
På morsdag tog David och jag metron till Mellungsbacka, äldre sonen Michael kom från "campuset" i Gumtäkt. Cindy var försatt i karantän, över tio vårdare på hennes arbetsplats hade skött en patient som efter två negativa tester ändå visade sig vara coronapositiv. Sorgligt för alla inblandade.
Rekommendationerna var att hålla åtta meters avstånd, så Cindy satt inte vid bordet tillsammans med oss ute på gården. Trist på alla sätt och vis, men ändå fint att fira morsdag i Mellungsbacka, där bäcken porlar i Klenodparken.
 |
| Inte roligt när mamma inte är med... |
 |
| Morsdagsfrukost som David bjöd på... |
Vitsippor, som jag plockade i Centralparken i Dal, ett slags ceremoni som jag försöker upprepa varje vår. Man ställer den lilla buketten med sippor i ett dricksglas, vår katt Figaro gillade dem också...
Som barn plockade min syster och jag vitsippor i skogsdungen på stranden av Hoplaxviken, decennier före Lill-Hoplax byggdes.
Brukar alltid kolla hästhagen när jag vandrar i Centralparken. Bofinken "slog så glada slag" och koltrastarna visslade överallt...
Den åttonde maj öppnades Helsingfors stadsbiblioteks olika filialer, men med strikta regler gällande social distansering, turvaväli... Man kan inte slå sig ner på en stol för att bläddra i en bok, inte unna sig en kopp kaffe på Ode. Lite spooky faktiskt, så tyst och ödsligt.
Boken som jag ville låna fanns inte i hyllan på Ode, trots att den enligt Helmet-sökningen borde ha funnits där. Så jag beställde den (en muminbok!) och gick senare efter den på Richardsgatans bibliotek. Lika tyst och ödsligt där också, men visst kändes det fint att igen kunna klättra upp i "boktornet".
På hemvägen tittade jag in på Fasaani/Helsinki Second Hand, där hyllorna är proppfulla med tallrikar, kaffeserviser och glas. Jag sneglade lite på ett sybord, vi hade ett likadant i min barndom.
 |
| Ödsligt på Ode... |
 |
| Lite spooky... |
 |
| På Richardsgatans bibba... |
 |
| Boktornet |
har som en fågel stigit ur askan,
som om en dröm fullbordats,
som vore jag fyrtio år yngre
och åter kunde ta vid
och inskriva mig i böckernas goda tystnad.
År som löv har virvlat förbi
men bokens blad bländar som aldrig förr
i deras nya, gamla hem.
Theodor Höijer ler i sin himmel.
Utdrag ur Bo Carpelans festdikt skriven för
Richardsgatans biblioteks öppningsceremoni 1988
 |
| I Dianaparken, före grönskan. Skulpturen från 1928 är av Yrjö Liipola, heter också Tellevo, Tapion tytär |
 |
| Post-it lappar med love messages på restaurang Yes Yes Yes fönster |
 |
| Kulturtant på Helsinki Second Hand |
 |
| Blev nostalgisk av att se det här sybordet... Själv är jag usel på att sy... |
 |
| Folk sitter ute vid Bergmansskvären och äter lunch när solen skiner... |
 |
| Kaffe med dopp på en parkbänk |
 |
| Blommorna blommar ut, en efter en... |
Klänningar som jag just aldrig använder... Pink eller turkos, vilkendera föredrar ni? De svarta skorna är omöjliga att gå i... Skor utan klack passar bättre till Gudrun Sjödén... Brukar låna Davids spegel när jag tar selfies...
 |
| I Bortre Tölö, före grönskan... |
Återkommande inslag i tv-nyheterna... samt skärmdumpar av de fina filmerna som jag sett under våren, Nepalin morsian och The Long Song.
 |
| Den här "triangeln" får mig att tänka på slutscenen i Lars von Triers Melancholia... |
 |
| Skolavslutning i parken |
 |
| De första syrenklasarna och nyckelpigorna... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar