Det har inte blivit av att blogga här i Berlin, dagarna går så snabbt, dessutom skriver jag så olidligt långsamt på min mobil.
Före påsk gjorde jag en kort resa till Polen, till staden dit min farmor for från Finland i samband med balttyskarnas "omplacering" 1939.
Stettin är eller var en gammal tysk hansastad vid floden Oder. Staden har också svenska anor och ångbåtstrafiken mellan Stettin och Helsingfors var livlig, också mellan Malmö. Edith Södergran har sänt ett postkort från Stettin när hon var på väg hem från sanatoriet i Davos.
Jag föreställde mig Stettin på 30-talet i min senaste roman, Jag gungar i högsta grenen.
Tågresan från Berlin tog bara två timmar, förbi små fd östtyska städer mot det område som kallades för Hinterpommern. En station vid gränsen låg mitt i en skog, ingen steg av eller på.
Stettins vackra gamla järnvägsstation finns antagligen inte mera. Jag bodde på Hotell Victoria, som hade kvar något av sin forna glans.
Det kan inte vara roligt för något folk att bli tvångsflyttat till främmande länder och städer, inte för sovjetmedborgarna i Viborg eller Tallinn, kineserna i Tibet eller polackerna i Stettin.
Här lite bilder från dagens Szczecin:
Före påsk gjorde jag en kort resa till Polen, till staden dit min farmor for från Finland i samband med balttyskarnas "omplacering" 1939.
Stettin är eller var en gammal tysk hansastad vid floden Oder. Staden har också svenska anor och ångbåtstrafiken mellan Stettin och Helsingfors var livlig, också mellan Malmö. Edith Södergran har sänt ett postkort från Stettin när hon var på väg hem från sanatoriet i Davos.
Jag föreställde mig Stettin på 30-talet i min senaste roman, Jag gungar i högsta grenen.
Tågresan från Berlin tog bara två timmar, förbi små fd östtyska städer mot det område som kallades för Hinterpommern. En station vid gränsen låg mitt i en skog, ingen steg av eller på.
Stettins vackra gamla järnvägsstation finns antagligen inte mera. Jag bodde på Hotell Victoria, som hade kvar något av sin forna glans.
Det kan inte vara roligt för något folk att bli tvångsflyttat till främmande länder och städer, inte för sovjetmedborgarna i Viborg eller Tallinn, kineserna i Tibet eller polackerna i Stettin.
Här lite bilder från dagens Szczecin:
Jag ville skriva bildtexter men det är svårt på mobilen.Man ser lager av olika slags arkitektur i polska Stettin. Pampiga Wilhelmsstrasse är omdöpt efter den polska påven. Söta babykläder och dopgåvor i ett skyltfönster. Vid fd Grune Schantze stod Stettins synagoga. Den brändes ner under kristallnatten 1938. Kändes både vemodigt och befriande att lämna staden vid Oder,Odra, och återvända till Berlin.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera