Vaknade i ett stort rum på Särö-kulturföreningens residens i stadsdelen Wedding. Utsikt mot en charmig innergård, blåa dörrar, balkonger som ser ut att hänga i luften. Tunga möbler, ett massivt skrivbord, vid vilket tunga tankar borde födas... Mysigt litet kök.
Jag tog U-Bahn till Ku Damm, som var ett slags centrum i Västberlin. Jag har varit i Berlin bara en gång tidigare, i juni1981 när min farmor låg på sjukhus i Kreutzberg. Jag har en skildring av Berlin i min roman Den sista sommaren (1982). Då var staden delad, stympad, och jag såg aldrig Östrberlin, den fina historiska miljön kring Domkyrkan, jag promenerade aldrig längs med Unter Den Linden, såg aldrig Alexanderplatz eller Neukölln.
Jag tog U-Bahn till Ku Damm, som var ett slags centrum i Västberlin. Jag har varit i Berlin bara en gång tidigare, i juni1981 när min farmor låg på sjukhus i Kreutzberg. Jag har en skildring av Berlin i min roman Den sista sommaren (1982). Då var staden delad, stympad, och jag såg aldrig Östrberlin, den fina historiska miljön kring Domkyrkan, jag promenerade aldrig längs med Unter Den Linden, såg aldrig Alexanderplatz eller Neukölln.
Nu, över trettio år senare gick jag igen till den bekanta, bombade Kaiser Wilhelm Gedächtnis-kyrkans nya kapell med den blåa glasväggen (bestående av över 20000 kvadratiska glastegelstear). Kristusfiguren är ful, det tyckte jag redan för över trettio år sedan och det tycker jag än i dag.
Prästen nämnde också flyktingkrisen i sin predikan. Psalmerna handlade mycket om synd, om att vara "matt und krank", om Heere och Reich. Försökte låta bli att tänka på Tredje Riket, men det är ju omöjligt här i Berlin. Inne kyrkruinens hall hoppas man på förlåtelse och försoning. Ett kors var gjort av spikar från en kyrka som bombades under Blitz i England. Har läst W. G. Sebalds essäer om bombardemangen som drabbade civila i både England och Tyskland, han menar att det tyska folket inte ännu heller konfronterats med sitt förflutna. Visserligen skrev han de här essäerna på 1990-talet. Jag läste boken på finska: Ilmasota ja kirjallisuus, (Tammi, 2014).
Drack "kyrkkaffe" på ett trendigt kaf'e och även där fanns bilder av de traumatiska åren på väggen. Familienflucht am 27 August 1961.
Besökte Olof Palme Platz och såg en kurdisk bröllopsfest. Nu är det Newroz, vårdagjämning. Åt på Vapiano, lite opersonligt och obekvämt med sina höga stolar. Rimliga priser, bekant från Helsingfors. Ett matställe dit man vågar gå ensam... Den korta skymningen föll, dags att ta U-Bahn tillbaka till residenset vid Koloniestrasse. Hemstationen heter Osloer Platz, så när jag ser den norska flaggan målad på stationsväggarna vet jag att jag ska stiga av. Tsüsch!
Prästen nämnde också flyktingkrisen i sin predikan. Psalmerna handlade mycket om synd, om att vara "matt und krank", om Heere och Reich. Försökte låta bli att tänka på Tredje Riket, men det är ju omöjligt här i Berlin. Inne kyrkruinens hall hoppas man på förlåtelse och försoning. Ett kors var gjort av spikar från en kyrka som bombades under Blitz i England. Har läst W. G. Sebalds essäer om bombardemangen som drabbade civila i både England och Tyskland, han menar att det tyska folket inte ännu heller konfronterats med sitt förflutna. Visserligen skrev han de här essäerna på 1990-talet. Jag läste boken på finska: Ilmasota ja kirjallisuus, (Tammi, 2014).
Drack "kyrkkaffe" på ett trendigt kaf'e och även där fanns bilder av de traumatiska åren på väggen. Familienflucht am 27 August 1961.
Besökte Olof Palme Platz och såg en kurdisk bröllopsfest. Nu är det Newroz, vårdagjämning. Åt på Vapiano, lite opersonligt och obekvämt med sina höga stolar. Rimliga priser, bekant från Helsingfors. Ett matställe dit man vågar gå ensam... Den korta skymningen föll, dags att ta U-Bahn tillbaka till residenset vid Koloniestrasse. Hemstationen heter Osloer Platz, så när jag ser den norska flaggan målad på stationsväggarna vet jag att jag ska stiga av. Tsüsch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar