Violetta skymningar: Tavlor på en utställning, från Berlin till Vasa

fredag 21 oktober 2016

Tavlor på en utställning, från Berlin till Vasa

Tavlor på en utställning, en pianosvit från 1874 av den ryska kompositören Modest Musorgski. Han komponerade musiken för att hedra sin konstnärsvän Victor Hartmann. Maurice Ravel orkestrerade verket 1922.

I Vasa har jag inspirerats av många konstverk, både från jugenderan och nutiden. När man är i en ”främmande” stad, som turist eller tillfälligt bosatt i den, går man säkert mycket oftare på muséer och utställningar än i sin hemstad. Jag såg Jukka Mäkeläs utställning på det fina Kuntsi muséet för modern konst. Synd att kaféet var stängt, jag tycker om att sitta på museikaféer, ifall de inte är för dyra och trendiga, så som i Wien... Och museibutikerna ("shopen") har blivit lika opersonliga, var de än är. Samma prylar, med en viss variation. Kommersialismen kommer krypande, inom alla konstgrenar...

Jag njuter av tystnaden i utställningshallarna, de luftiga rummen i före detta stationsbyggnader eller fabriker. Jag inspireras av olika teman och konstnärsmanifest, videofilmer som presenterar konstnären i sitt arbete. Känslighet och KRAFT. Jackson Pollocks utställning i Deutsche Bank KunstHalle i Berlin (f.d. Guggenheimmuséet) hette Energy Made Visible. Boris Luries utställning på Judiska muséet hette No Compromises! Han var med om att grunda NO!Art-rörelsen på 1960-talet.

I utställningshallarna tycker jag om att fotografera människor som betraktar och fotograferar konstverk, människor som står stilla framför en tavla, försjunkna i den. Skolbarn gör pliktskyldigt sina anteckningar. På Ryska muséet i S:t Petersburg finns Ilja Repins väldiga målning som föreställer ett sammanträde i riksrådet 1906. Framför tavlan står en soffa i matchande färger. Människorna som satt och vilade på soffan såg ut att smälta in i tavlan.

I samma sal lade jag märke till en ung pojke vars föräldrar bad honom att posera bredvid Repins porträtt av tsar Nikolaj II. Föräldrarna (jag antar att det var hans föräldrar) talade till pojken med ovänliga, befallande röster och pojken såg ganska olycklig ut. De bad honom antagligen att stå lite rakare, de tog många foton av honom, innan de var nöjda. Jag skulle aldrig fota Repins Pråmdragare, men jag tyckte det var intressant att iaktta personer som gjorde det.

På Ryska muséet var de flesta vakterna äldre kvinnor, somliga satt och halvsov, och man tycker att de kanske redan borde få gå i pension. På Albertinamuséet i Wien ville jag fota en av Malevitjs kvadrater, trots att fotografering var förbjudet. De alerta museivakterna vaktade mig som en hök. Nåväl: den röda kvadraten blev sned. Jag besparar er från den (tyvärr är många andra bilder i det här inlägget sneda, eller lite oskarpa). Och varför vill man fota tavlor, som finns reproducerade i böcker, på webben i hundra olika varianter?
På trapporna som ledde till Albertinamuséet fanns en målning av Chagall, liksom lagd på trappstegen, samma som på utställningsaffischen. Jag vet inte med vilken teknik den var gjord. Målningen syntes i sin helhet enbart på avstånd, och när man steg in i muséet, steg man samtidigt på målningen, vilket jag noterade med något blandade känslor.