När jag på juldagen börjar fota mysiga små stilleben med julprydnader inser jag att det är dags att gå ut på en lång promenad... Det är mulet och blåsigt, inte lika stormigt som på julaftonen, ganska ruggigt. Man blir lätt nedstämd vid ett sådant väder.
I byggnaden på Stora Räntan (arméns f.d. laboratorium), som syns i bakgrunden, har konstnärer arbetsrum, som staden hyr ut. Jag sökte en gång ett arbetsrum på Stora Räntan, men fick det inte, de är jättepopulära (och unyttjas mest av bildkonstnärer).
I lågstadiet gjorde mina barn utfärder till holmen, som har ett "naturhus" för barn och ungdomar. På våren häckar där en massa fåglar och man får röra sig enbart på märkta stigar. Stora Räntan är en fin holme med fantastiska klippor och utsikt mot det öppet havet. Gråhara fyr blinkar i skymningen. På kalla vintrar vandrade vi dit över isen och beundrade de fina isformationerna som bildats på stränderna. Vattnet gurglade och kluckade hemlighetsfullt under de tjocka isflaken som rörde sig sakta mot varandra. Vi mår bra av att lyssna på havet, på rinnande vatten, vågskvalp. Men jag har inte gått så långt att jag skulle ha skaffat mig en CD med havbrus, i terapeutiskt syfte. Delfinljud?
En vinter för över tio sedan kunde man skrinna på den spegelblanka isen mellan Stora Räntan, Ugnsholmen och "fastlandet" (Havshamnen, ett namn som jag inte vant mig vid). Man kunde känna vattnets rörelser under isen, ett starkt tryck, som ibland fick isen att spricka med skarpa smällar. Långt ute vid den öppna farleden gled lastfartyg förbi med isen dånande i fören.
Jag lovar att gå och skrinna - åtminstone en gång i år. Men antagligen inte vid Stora Räntan, utan på Järnvägstorgets skridskobana av konstis.
Ja, och roddbåtarna är konstnärernas, de som tar sig över sundet till sina arbetsrum på Stora Räntan, i ur och skur. Jag önskar att en av båtarna var min...
Ja, och roddbåtarna är konstnärernas, de som tar sig över sundet till sina arbetsrum på Stora Räntan, i ur och skur. Jag önskar att en av båtarna var min...
Vi gjorde ingenting speciellt på julafton. Vi hade inget dignande julbord och granen på andra sidan gatan är vår julgran. Den lyser på nästan varje foto, också mitt i natten. I år är granen fet och ganska prålig... Jag tänkte faktiskt köpa en egen liten gran på julaftonen - men då hade granförsäljarna redan lämnat parken vid Bergmansgatan.
Pojkarna spelade på sina keyboards och samplers, mycket koncentrerade. De skapade och mixade sin egen musik, som jag också lyssnade på, imponerad. Sedan plockade storebror isär lillebrors dator. De sökte i "ormboet", en plastpåse full med olika slags kablar och snoddar, medan Figaro lite sömnigt tittade på. Datorn testades på tv-skärmen, men ytterligare ingrepp och åtgärder måste göras för att få datorn att fungera.
Storm på julafton... |
På annandag jul tittade solen fram. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar