Fin solnedgång på
självständighetsdagen på Ugnsholmens klippor, men jättekall blåst. Jag försöker
gå dit så ofta jag kan. Otroligt att man kan njuta av skärgården, praktiskt taget
mitt i stan.
Allt på holmen är så bekant, den lilla bron över kanalen, sundet mellan Stora Räntan, den öppna havsutsikten, den smala vågbrytarbron som leder till Skifferholmen, strandstenarnas orangefärgade fläckar (lav?) och krans av frost. Folk rastade hundar, trampade på mountain bikes, tittade tysta på havet.
När jag fotade motsols svartnade landskapet och människorna på stranden förvandlades till mörka silhuetter, himlen glödde. I öst, där månen går upp, var himlen ljusblå, blekt rosig.
Silhuetted by the sea,... en rad ur en sång av Bob Dylan, årets Nobelpristagare i litteratur. Jag har skrivit en text om honom och hoppas återkomma till den i ett annat inlägg... circled by the cirkus sands...
Allt på holmen är så bekant, den lilla bron över kanalen, sundet mellan Stora Räntan, den öppna havsutsikten, den smala vågbrytarbron som leder till Skifferholmen, strandstenarnas orangefärgade fläckar (lav?) och krans av frost. Folk rastade hundar, trampade på mountain bikes, tittade tysta på havet.
När jag fotade motsols svartnade landskapet och människorna på stranden förvandlades till mörka silhuetter, himlen glödde. I öst, där månen går upp, var himlen ljusblå, blekt rosig.
Silhuetted by the sea,... en rad ur en sång av Bob Dylan, årets Nobelpristagare i litteratur. Jag har skrivit en text om honom och hoppas återkomma till den i ett annat inlägg... circled by the cirkus sands...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar