Vad är en violett skymning?

Hej, här är jag, författare (och "hipstermormor"?), en kall dag i början av december. Båten som skymtar i vattnet bakom mig har sjunkit under höstens många stormar.
  Jag har "smygbloggat" sedan sommaren, kanske mera för mig själv, eftersom min blogg inte har varit offentlig. Jag har ett ganska kluvet förhållande till bloggar. Vem har tid att läsa dem? Håller de på att ersätta intresset för böcker och tidningar, åtminstone bland unga?
  Min blogg heter Violetta skymningar, efter Södergrans dikt. Jag vet inte hur en violett skymning ser ut, jag är ständigt på jakt efter en sådan. Är det färgen på kvällsmolnen, eller är det någonting som finns i luften som en genomskinlig violett slöja, omöjlig att fånga med kameran?
  Eller är det ett mentalt tillstånd? Åldern? I min ålder närmar jag mig livets "skymning", den sena eftermiddagen, den vanligtvis ganska korta stunden före kvällen, före mörkret (låter patetiskt!). Att säga "det skymmer" är vackert på ett speciellt sätt. Skymning och kvällning, dagen vänder...
  Min 93-åriga pappa dog för två månader sedan, men tidigare på hösten föddes mitt första barnbarn. Livet går i cykler, indierna talar om Trimurti, det eviga kretsloppet och växlingen mellan skapande krafter (Brahma), bevarande krafter (Vishnu) och tillintetgörande krafter (Shiva). 
  I övermorgon far jag till Konestiftelsens residens för att skriva. Hjälp, vad ska jag ta med mig? Författare behöver inte så mycket, skrev Claes Andersson för länge sedan: papper och penna, stadiga sittmuskler. Så jag tänkte blogga om min vistelse där, på Saarigården i Mynämäki, Mietoinen, för mig helt obekanta trakter. Det blir antagligen mycket bilder, vill inte belasta er med långa texter. Nähdään Saaren kaivolla! 

Street Fashion, ha, ha... 

På julafton, nästan en violett skymning. 

Blekt violetta tulpaner, de får mig att tänka på våren.