Vandrar förbi de frusna fälten till Mietoisviken, gräset är vitt av frost, tror att det heter kuura på finska (en viss skillnad mellan huurre och kuura). Mitt hår blir också vitt av frost... Öar av gul vass.
Iskristallerna på marken glimmar i solskenet, som diamanter. Jag har kommit hit för att skriva om diamanter, på ett mytiskt plan, och helt konkret, om ungdomar från ett afrikanskt land som producerar diamanter. Diamantvägen, det är också tibetanernas Vajrayana. Eller Marilyn Monroes lite pinsamma sång: Diamonds are a girl's best friend...
Jag har egen bostad med tre rum ock kök. Jag går jämt vilse i bostaden, glömmer åt vilket håll jag ska gå för att hitta till sovrummet, var ytterdörren är... Brukar avnjuta "bästa kaffestunden" i ett sparsamt möblerat rum med mönstrad tapet, lyssnar på min lilla radio och flyttar den från rum till rum. Ett kök med rena ytor, inga proppfulla skåp, damm och strumpor under sängen så som hemma... Rena rama lyxen för mig, som varit ensamstående mamma i 20 år.
I den gula huvudbyggnaden finns kontorsrum och sällskapsrum för stipendiaterna. Jag tittar in i olika rum, i vackra salar, beundrar julgranen på verandan. En stor ladugård är omvandlad till arbetsrum för bildkonstnärer, en studio för dansare.
Skymningen faller tidigt, men ingen riktigt violett skymning. Nu är himlen svart, jag står på farstutrappan och önskar att jag fick se norrsken.
 |
| Jag bor i det röda huset. |
 |
 |
| Här funderar jag på livets olösta gåtor. |
 |
| Öar av gul vass i Mietoisviken, som är rik på fåglar. |
 |
 |
| Ladugården i skymningen. |
 |
 |
 |
| Diamantvägen, jag undrar vart den leder... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar