Vita vinterdagar

Plötsligt försvann den glittrande frosten. Vita dagar, vita fält, vinden sopar snön på vägarna. Snön yr i husknutarna, som vit rök. En ny, dämpad akustik. Jag vände om innan jag nådde fram till skogen och Sillankari, det var helt enkelt för kallt. Nu sitter jag i köket och läser. Inga violetta skymningar eller flammande solnedgångar.

The fields seem so quiet in the snow, no more frosty grass that glitters in the sun. The wind sweeps the road, the snow swirls in the corners, like thin smoke. The wind felt so chilly that I had to turn back before reaching Sillankari. Now I sit in the kitchen, reading, somehow very far away...