onsdag 25 januari 2017

Den speglande brunnen i Androvskijparken

Jag gick igenom mobilfotona som jag tog i S:t Petersburg i fjol och hittade det här fotot från parken i närheten av övergångsbron till Peter Paul-fästningen. Alltså på Petrogradsidan av staden, på andra sidan floden Neva. Parken heter visst Androvskijparken. 

Min tanke var att fotografera Edith Södergrans skolväg, så som den beskrivs i Ebba Witt-Brattströms bok, Edith jag, Edith Södergran och modernismens födelse, (1997). Mellan åren 1902-1909 bodde Edith med sin mor i ett trähus vid Bröderna Vasiljevgatan. I dag kan gatorna ha nya namn och i dag står där ett gult höghus med en lummig innergård, granne till en musikskola. I närheten av kvarteret finns den stora moskén från 1913 med vackra ljusblåa mosaikornament. 

I Agneta Rahikainens bok Kampen om Edith, biografi och myt om Edith Södergran (2014), läser jag att Edith mellan åren 1907-1910 bodde på Samsonovskij prospekt, i närheten av Finlandsstationen. Den adressen kollade jag tyvärr inte under mitt besök i fjol. Jag återkommer kanske till Ediths skolväg i ett kommande inlägg. Men här får ni se hemkvarteret på Petrogradsidan, Treenighetsbron över Nevan, S:t Petrikyrkan vid Nevskij och den nuvarande tyska Petrischule bakom kyrkan, alldeles i närheten av Finlandshuset vid Bolsjaja Konjusjennaja, Stora Stallgatan. 

Det fanns mycket att se i Androvskijparken, bland annat ett minnesmonument över torpedbåten Stereguschi, som gick under med besättning under rysk-japanska kriget 1904. Jag missade miniatyrskulpturerna av Petersburgs kändaste byggnader och arkitektbordet längre in i parken. 

På andra sidan gatan, vid Trotskaya-skvären, finns Solovetskij-stenen, ett stenblock forslat från Stalins fångläger på Solovetskijöarna i Vita havet. Den missade jag också. Stenen, som avtecknades 2002, har skriften Till Gulags fångar, Till den kommunistiska terrorns offer, Till frihetskämparna, samt en rad ur Achmatovas Rekviem. Nästa gång jag besöker S:t Petersburg vill jag se stenen, kanske också vidröra den. Ja, blott en symbolisk gest, men också ett konkret sätt att minnas och hedra offren för Stalins terror.

Jag knäppte parkbilden i all hast och lade inte märke till den unga kvinnan som satt vid kanten av den stenbelagda dammen. Vatten rann till dammen längs en fåra som ledde till en större damm. Det var liv och rörelse i parken, lekande barn, folk som satt på ett litet utekafé, vars ganska fula plaststolar syns på den obeskurna bilden. Nästan en violett sommarskymning...

Den unga kvinnan satt inte och "sömmade ett barnatäcke", så som den unga kvinnan i Södergrans tidiga dikt, Den speglande brunnen. Hon satt kanske och kollade på ett sms på sin mobiltelefon, på den ryska motsvarigheten till Facebook. Så elegant och sval hon var i sin strama frisyr, slanka ben och ljusblåa sommarklänning med stor volangkrage, sina graciösa ljusgröna (eller är de lindblomsgröna? turkosa?) högklackade skor (säkert omöjliga att gå i). En praktisk svart ryggsäck i famnen. Och i närheten av dammen fanns två flickskulpturer, den andra av en flicka som läser i en bok - eller tittar på en pekskärm? Bakom flickan skymtar moskén. Jag tänkte att hon kanske var skolflickan Edith...
  
Här dikten från debutsamlingen från 1916:

Den speglande brunnen

Ödet sade: vit skall du leva eller röd skall du dö! 
Men mitt hjärta beslöt: röd skall jag leva. 
Nu bor jag i landet, där allt är ditt, 
döden träder aldrig in i detta rike. 
Hela dagen sitter jag med armen vilande på brunnens marmorrand, 
när man frågar mig, om lyckan varit här, 
skakar jag på huvudet och ler: 
lyckan är långt borta, där sitter en ung kvinna och sömmar ett barnatäcke, 
lyckan är långt borta, där går en man i skogen och timrar sig en stuga. 
Här växer röda rosor kring bottenlösa brunnar, 
här spegla sköna dagar sina leende drag 

och stora blommor förlora sina skönaste blad... 

I Edith Södergrans hemkvarter.
Moskén fullbordades 1921.
Vandring över Treenighetsbron över floden Neva.
Palatskajen sedd från bron.
Tyska S:t Petrikyrkan vid Nevskij.
Den forna Petriskolan? I dag ockuperas skolgården av bistra
motorcyklister och uteserveringar med Coca-Colareklamer... 
Den nuvarande Petrischule bakom kyrkan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar