Violetta skymningar: Trettondag

söndag 8 januari 2017

Trettondag

Efter nyår blev det kallt, kring -20, med hård vind och snöfall. Jag hade glömt att föra våra cyklar till källaren, sadlarna var prydda med runda hattar av snö. Jag putsade bort snön från tre svarta Jopo-cyklar, en av dem är vår, men kunde inte urskilja vilken av dem...

På trettondagsafton träffade jag min syster, det var smällkallt så vi höll oss inomhus. Det blåste så hårt att vi inte gick och tittade på Helsingfors Lux-ljusfestivalen. Men vi blev ändå fotade på den stora snöbollslyktan (av styrox) som står i hörnet av Alexandersgatan och Glogatan, framför f.d. Elanto.

När det är minst minus fem grader kallt söker jag fram min vita vinterkappa, som är varm och skön med sin stora huva, men ett nummer för liten för att kännas riktigt bekväm, speciellt med en tjock tröja under.

Vi har kallt och dragigt hemma hos oss, hur jag än försöker täta fönstren med P-List som jag köper hos Clas Olsson. Blåsten lär kännas ännu kallare när den kommer farande från havet som inte ännu har frusit.

Plötsligt blev det igen varmare, men i dag blåste det fortfarande kraftigt när jag gick ner till stranden. Vinden sopade snön på gatan och isen hade lagt sig på vattnet innanför Ugnsholmen. En ny, dämpad akustik. Det gick bra att vandra med den kraftiga vinden i ryggen, i motvind gick det inte lika bra. Jag tog en selfie vid den stora snöhögen på Kompasstorget, dit lastbilarna brukar dumpa snön.

Jag har kämpat med en översättning för en utställningskatalog och en text för Ny Tid. Och nu korrekturläser jag en pro gradu. Jag tycker om att "pyssla" med texter, kolla fakta och citat, bläddra i böcker. Vad är silverstift på finska? Hopeakaiverrus? Min mamma var översättare, hon översatte texter för Tekniska högskolan även när hon var långt över sjuttio.

Fast egentligen borde jag "bara" koncentrera mig på mitt romanmanus. Men det kan vara bra att låta det vila lite, sedan ser man det igen genom nya ögon. Jag har läst Sara Mannheimers lite absurda kortroman Reglerna, och jag önskar att jag själv kunde åstadkomma en sådan bok, i samma format, komprimerad, men ändå rik och mångbottnad. Och nu kan jag inte äta en äppelklyfta utan att - ja, linda in den?

Min arbetshörna i vardagsrummet ser ovanligt städad ut. Maharadjan Rahim från Indien har ockuperat min arbetsstol. Han är klädd i skymningsvioletta påsbyxor, han dansar kathakali när man vippar på honom med snören. Min syster var med sin svägerska i Indien i november och jag fick fina julklappar av henne: en glänsande silkesscarf, tandoorikrydda, godis och tvål från Himalaja. Ja, och maharadjan.

Jag fotar lite tvångsmässigt den vackra gården med två stora lönnar på andra sidan gatan, vid olika årstider, olika slags dagsljus, i skymningen. Den korta tiden i maj när grönskan är skir. Man börjar bli lite trött på alla julgranar och prydnader. Köpte julkaffe på rea - och en hatt!

Spårvagnarna glider förbi under vårt fönster, oftast i full fart mellan två hållplatser, ibland så långsamt att jag kan se passagerarna som sitter inne i vagnen. I dag märkte jag att vår orkidé, efter en paus på ett halvt år, har fått nya knoppar.