Jag höll på att missa årets ljusfestival, Lux, men gick ändå ut sjutiden igår kväll, den sista kvällen. Jag gjorde en liten runda på Senatstorget med blåviolett Domkyrka och interaktiva konstverk. Ju mera tyngd på vågen som man skulle stiga på, desto klarare lyste färgerna i Petri Tuhkanens verk Joukkovoima (Samlad kraft).
I hörnet av Snellmansgatan och Regeringsgatan blev jag nästan hypnotiserad av Outi Pieskis fina verk Gorzi. Vatten forsade ur kapellfönstren, till höger skymtade Domkyrkan i sina skiftande färger. På samernas nationaldag 6.2. har det gått 100 år sedan det första nordiska samemötet. Jag fängslades av den kraftfulla jojken, framförd av Hildá Länsman. Jag tänkte intensivt på min pappa, som älskade Lappland. Jojk förmedlar känslor och kan handla om allt mellan kärleksförklaringar, glädje och sorg. Kanske kan jojk också jämföras med ett slags universellt mässande, både bön och besvärjelse. Nichiren-buddhisternas chanting, Nam myoho renge kyo, alla religioners strävan till kunskap, befrielse, försoning. Får man i alla fall hoppas...
Kalle Mustonens TELLMEHOWDOIFEEL hänvisar till en poplåt från 1980-talet, Blue Monday. De stora bokstäverna lyste gulvita i mörkret och bildade ord, en fråga, som verkade osammanhängande. Jag grubblade över semantiken och kom sedan att tänka på andra låtar, titlar och innehåll: Tell Me Something Good. Tell Me How Long the Train's Been Gone. Tell me over and over and over again, my friend, ah, you don't believe we're on the eve of destruction...
Förbi Maija Louekaris ljust violetta blommor och blad på Finlands Banks sidofasad till den fina innergården Topelia på Unionsgatan med ljusblommorna Flowers of Life, som såg ut som dansande växter i ett tropiskt hav. Den ortodoxa Heliga Treenighetens kyrka lyste fint bakom porten. Kaisa Salmis färgranna projisering Ronda på Domkyrkans klockstapel avslutade min runda på Senatstorget.
Trots att det var plus två grader frös jag alldeles fruktansvärt, helt fel klädd i den snåla blåsten. Jag borde ha haft en rejäl skinnmössa på huvudet, en sådan som syns på ett foto! Fngrarna förvandlas till ispinnar när man fotar. Missade många verk och hann aldrig ta mig till Kabelfabriken. Produktionsteamet Shaders verk Cube på Stora Ensos huvudkontor fick jag inget riktigt grepp om och mina foton misslyckades. Uspenskijkatedralen verkade att ha fått en konstig ny gavel i festivalbelysningen!
När jag väntade på spårvagnen knäppte jag ett sista foto av husfasaderna som lyste i overkliga pastellfärger vid Salutorget. Klockan blev tio och konstverkens ljus slocknade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar