Jag hann se och uppleva Yayoi Kusamas utställning på HAM, Helsingfors konstmuseum, nästsista dagen innan utställningstiden tog slut. I oändligheten... Fint att se så långa köer på ett konstmuseum, ett så stort intresse: från dagisgrupper till tonåringar och pensionärer. Mest kvinnor, vi som är "kulturtanterna".
Fantastiska färger, prickar och bollar överallt. Fast jag fick lite av en överdos av Marimekkos starka färger och mönster mot slutet av 60-talet... Svartvita fotografier av Kusama som ung kvinna, då hon hade långt mörkt hår. Kimono Girl. En vaxfigur av konstnären som i dag är 87 och bär en röd peruk. Pumpor, för Kusama en viktig och sympatisk grönsak. Bakom den vita fallosfyllda installationen ringlade den långa kön till spegelrummet. Eller var det hattifnattar? En serie om självutplåning.
Ett brev från Georgia O'Keeffe i en vitrin, skrivet i en rund, dekorativ handstil som nästan påminner om den armeniska eller georgiska skriften. Samarbete med modeskaparna Louis Vuitton och Marc Jacobs. Issey Miyakes modeller ser ut som vackra sydsudaneser.
Tror jag ska måla vita bollar på vår röda kortvägg... eller svarta på en liten vägg som jag först målat gul? Tror jag ska acceptera att man kan bli besatt av sina kreativa processer, att man är fångad i ett oändlighetsnät, att det är möjligt att bearbeta sina ångestfyllda syner, hitta sin eviga själ.
Förra sommaren pryddes ett antal trädstammar i Esplanadparken av röda fodral med vita prickar. Då visste jag inte att installationen var Kusamas. Men nu vet jag det och bifogar därför ett foto där jag står vid Eino Leinos staty i en ljus klänning, vars svarta lövmönster passar ganska bra till träden med Kusamas prickiga mönster. I oändligheten...
 |
| I Esplanadparken på sommaren 2016. Foto: Majvor Taddele |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar