Min roman Jag gungar i högsta grenen säljs nu till nedsatt pris hos Schildts & Söderströms, och med 60 procents rabatt i Akademiska bokhandeln.
Det känns lite pinsamt att göra reklam för ens egen bok, att fota bokhögarna i bokhandeln. Lite ledsamt också för en författare när ens bok säljs på rea. Men man är i gott sällskap...
Det känns lite pinsamt att göra reklam för ens egen bok, att fota bokhögarna i bokhandeln. Lite ledsamt också för en författare när ens bok säljs på rea. Men man är i gott sällskap...
Jag rekommenderar min bok åt mormor eller faster, åt brorsan som kanske gör militärtjänst. Hur var det att vara en finlandssvensk tonårspojke på sommaren 1939, i en finsk kyrkby i Viborgs län? En ung Vietnamveteran på 1970-talet? Varför teg pappa om kriget, varför var farfar så sorgsen?
Krigstrauman förs ofta över till yngre generationer. Dokumentären Sodan murtamat (Knäckta av kriget) visades nyligen i tv och kan ses på Yle Arenan. Men när man är ung vill man tro på framtiden. Det är inte jag som kommer att stupa på våren 1917, det är inte jag som kommer att drabbas av en livslång sorg...
Vi tågar in i S:t Petersburg med våra hästar och kärror. Stadens invånare kastar likgiltiga blickar på oss. De är trötta på kriget, för många ryska soldater har stupat. Deras liv präglas av matbrist och strejker, någon ropar:
Ni kommer att slaktas av tyskarna. Stanna hemma!
En annan tillägger med knuten näve:
Leve arbetarråden och Trotskij! Leve mensjevikerna!
Många skyltfönster är igenbommade, vi marscherar förbi S:t Petriskolan på Nevskij, där skolbarnen inte längre får tala tyska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar