Eldtuppens år

Det kinesiska nyåret firades förra veckan. Det infaller vid den andra nymånen efter vintersolståndet - got it? 

Enligt den kinesiska djurkalendern är vi nu inne i Eldtuppens år. Själv är jag född i Vattendrakens tecken.

I min barndom och ungdom talade ingen om det kinesiska horoskopet, det var vår egen "västerländska" astrologi som gällde (den härstammar visserligen från Babylonien, Egypten och Persien), våra egna stjärntecken, ett för varje månad. Jag är född i Fiskarnas tecken, min syster är Vågen, mamma var Tvillingarna, pappa Oxen. Mina tre barn är alla födda i olika tecken: Stenbocken, Skytten, Oxen... Barnens pappa är Väduren. Fiskarna lär passa bäst med Skorpionen, ha ha... 

Som barn och tonåring hade jag horoskopsmycken som min farmor i Berlin sände mig som födelsedagspresent, mest halssmycken, men också horoskopkort och andra prylar som pryddes med mitt stjärntecken. Dagens barn och unga är inte lika inkomna i eller intresserade av horoskop och djurkalendrar.

Jag älskade musiken i musikalen Hair, som förkunnade att vi träder in i Vattumannens tidevarv... Den fina sången Aquarius inleddes med en järndos av astrologisk info: When the Moon is in the Seventh House and Jupiter aligns with Mars, then peace will guide the planets, and love will steer the stars... This is the dawning of the age of Aquarius...

I Helsingfors firades det kinesiska nyåret på Centralgatan, numera gågata. En fin och glasklar isskulptur av en tupp skulpterades, det var trängsel framför matstånden. Rader av röda rislampor lyste allt klarare när mörkret föll. Dans och akrobati på utescenen, reklam för Finnairs flyg till Kina, det kunde man ju gissa...

En slingrande röd drake krälade förbi och jag följde den in i varuhuset, där den dansade i närheten av hissarna och försvann mellan diskarna på den nya juvelavdelningen. Förbi den nya Joe & The Juice-baren med dunkande musik och tapeter med bokhyllsmotiv, det värsta jag vet. Fejk bokhyllor, strunt i de riktiga böckerna, who needs them anyway?

Hemma bläddrade jag i min roman från 1980, Den osynliga draken. Min enda bok som har tryckts i två upplagor... Så det var nog en lyckodrake!

På kvällen kunde jag inte sova: Tuttelis ödla hade följt oss hela vägen från Girsberget. Jag hörde den kila omkring huset, väsa för sig själv i sommarnatten. Nu tittade den in genom fönstret. Den hade vuxit, nu var den mycket större än på dagen. 
  Ödlan väntade på mig. Jag visste att den satt uppe på klippan, med ryggen krökt som en katt. Den satt vid brunnen, med svansen under syrenbuskarna. Den växte hela tiden, tills den blev jättestor. Nu var den gjord av eld, nu var den inte mera rädd för någonting. (---) Draken sträckte på sin långa hals och plockade försiktigt upp mig: en treårig drakflicka. Vi flög ovanför Girsberget och Hangelby, ovanför de tysta skogarna. Vi flög allt högre och högre upp, ovanför blixtarna, förbi månen och stjärnorna, rakt in i rymden. (Den osynliga draken, Schildts, 1980)