I de vita rummen

Efter de långa, mentala korridorerna i mitt föregående inlägg kändes det konstigt att gå med sonen på en visning i ett nytt hus i en ny bostadsmiljö. Lyftkranar och traktorer rörde sig fortfarande utanför husen. Byggställningar, det genomträngande ljudet av borrmaskiner. Hus efter hus byggs upp i kvarteren.
  Efter visningen gick jag till Kiasma. Och därifrån till en förort i östra Helsingfors. Det snöade.

Bilderna blandas ihop, korridorerna, de vita fasaderna med en ensam bil långt borta på vägen. Någonstans lyser en röd vägg, någonstans syns ett tomt bord med stolar. Rampen och trappornas djupa schakt, de tomma rummen. Den lite ödsliga känslan när man tittar ut genom fönstret, på gården, på staden, på den vita snön.

Jag återkommer till Mona Hatoums utställning i ett senare inlägg.