måndag 20 februari 2017

Nordisk vår?

För bara en vecka sedan kunde man vandra över den blanka isen till Ugnsholmen. Folk åkte skridsko, någon gled våghalsigt fram på en cykel. Klipporna var pudrade med tunn snö, blekt pastellfärgade i skymningen. Havet var fruset så man hörde inget vågskvalp, bara ett tyst klirrande när isflaken rörde sig sakta i strandvattnet. Längre ute, vid Gråhara fyr, svallade havet fritt.

Folk stod uppe på klippan i olika slags formationer, tvåsamma eller ensamma, alldeles stilla, nästan förstelnade, sedan i en plötslig rörelse, på väg ut ur bilden som jag höll på att ta. En fascinerande koreografi. En pappa med sina barn, en mamma. Jag tänkte att pappan var min ex-man med sina nya barn. Och att jag var - ja, den ensamma mamman... Några roddbåtar från Stora Räntan låg uppdragna på klippan - hade sundet frusit fast mitt under rodden?

Solen gick ner bakom Rönnskär, så fint solljuset speglades i den blanka isen. Det var så halt och isigt på vågbrytaren att jag vände om, fast jag tycker om att titta på havet från Skifferholmens höga klippor. Det gjorde poeten Mirkka Rekola också. Jag såg henne ibland i förbindelsebåten, och på Rönnskär. 

I början av veckan blev det snabbt plusgrader och ingen vågade sig ut på isen. Det blåste kallt, isflaken rörde på sig. I dag var det grått och ganska ovänligt, bara en smal ljus remsa syntes i väst. Där folk för en vecka sedan hade skrunnit glänste nu öppna vakar, den smältande isen låg på vattnet som en tunn genomskinlig hinna. 

Blåsten packade och bröt isen i strandvattnet nedanom Ugnsholmens klippor, folk gjorde isskulpturer av de lösa isklumparna. Found Art, Nature's own...Landskapet såg arktiskt ut, bara isbjörnarna fattades. 

Jag vistas sällan i skogar, ser bara parkernas träd omkring mig, lönnarna utanför vårt fönster. Så fina strandbjörkarnas vita stammar var mot den bleka februariskyn! En fågel visslade någonstans i snåren bakom björkarna - ett tecken på tidig vår? Nej, jag ska inte citera Södergrans Nordisk vår... Men en dikt av Gunnar Björling, som såg Gråhara fyr blinka utanför sitt fönster, långt borta.

Vatten och vatten
vatten och grå
horisont
eller solfallet på vågorna
vatten och vatten
klipporna
åren
vatten och vatten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar