På Modigliani-utställningen på Ateneum visades franska affischer från första världskriget. Kriget rasade som värst på västfronten under åren 1916 och 1917, i skyttegravarna vid Somme. I Paris ordnades konstutställningar och insamlingar till förmån för soldaterna, krigsinvaliderna, de sårade, de tuberkulotiska. Le soldat dans la tranchée... En matiné till förmån för ryska konstnärer bosatta i Frankrike, beskyddaren var Auguste Rodin.
En lite rolig affisch presenterade de allierade styrkornas soldater i en brokig, mångkulturell kö, från fransmän och britter (bl.a. en kiltförsedd skott) till ryssar och afrikaner (med eller utan fez).
Stumfilmssnuttar, färglagda gamla foton från Paris projiserade på väggen i museets trappuppgång. Kaféerna fylldes av blåklädda soldater, striderna nådde aldrig Paris.
Vackra, spröda upplagor av Dumas, Prousts och Apollinaires böcker. En uppskattande, nästan andäktig publik framför konstverken och den digra textinfon om utställningen.
I min roman, Jag gungar i högsta grenen, berättar jag om den unga ryska soldaten Niki som drar iväg till Frankrike med en rysk expeditionstrupp. Han deltar i den stora Nivelleoffensiven på våren 1917, alltså för hundra år sedan. Min farfar är förebilden till Niki, vem vet om han under en permission i Paris kom i kontakt med de ryska konstnärerna.
Konstnärslivet i Paris var mycket internationellt i början av 1900-talet. Picasso var spanjor, Foujita japan, Brancusi rumän. Till Modiglianis vänkrets hörde ett antal ryska konstnärer, konstnärer födda i Polen, Litauen, Ukraina, många med judisk bakgrund (liksom Modigliani själv). Chaim Soutine var född i Minsk, Moise Kisling i Krakow.
1910 besökte den 21-åriga poeten Anna Achmatova Paris tillsammans med sin man, Nikolaj Gumilev. De var nygifta, men det hindrade henne inte från att bekanta sig med Amedeo Modigliani i Montparnasses konstnärskretsar. Hon återvände till Paris därpåföljande år, ensam. Jag undrar om hennes romans med Modigliani inte är överdrivet romantiserad... Jag läser en skildring som påminner om ett avsnitt i en chicklit roman... Den undersköna ryska poetissan, den stiliga mörkhåriga konstnären från Italien...
En lite rolig affisch presenterade de allierade styrkornas soldater i en brokig, mångkulturell kö, från fransmän och britter (bl.a. en kiltförsedd skott) till ryssar och afrikaner (med eller utan fez).
Stumfilmssnuttar, färglagda gamla foton från Paris projiserade på väggen i museets trappuppgång. Kaféerna fylldes av blåklädda soldater, striderna nådde aldrig Paris.
Vackra, spröda upplagor av Dumas, Prousts och Apollinaires böcker. En uppskattande, nästan andäktig publik framför konstverken och den digra textinfon om utställningen.
I min roman, Jag gungar i högsta grenen, berättar jag om den unga ryska soldaten Niki som drar iväg till Frankrike med en rysk expeditionstrupp. Han deltar i den stora Nivelleoffensiven på våren 1917, alltså för hundra år sedan. Min farfar är förebilden till Niki, vem vet om han under en permission i Paris kom i kontakt med de ryska konstnärerna.
Konstnärslivet i Paris var mycket internationellt i början av 1900-talet. Picasso var spanjor, Foujita japan, Brancusi rumän. Till Modiglianis vänkrets hörde ett antal ryska konstnärer, konstnärer födda i Polen, Litauen, Ukraina, många med judisk bakgrund (liksom Modigliani själv). Chaim Soutine var född i Minsk, Moise Kisling i Krakow.
1910 besökte den 21-åriga poeten Anna Achmatova Paris tillsammans med sin man, Nikolaj Gumilev. De var nygifta, men det hindrade henne inte från att bekanta sig med Amedeo Modigliani i Montparnasses konstnärskretsar. Hon återvände till Paris därpåföljande år, ensam. Jag undrar om hennes romans med Modigliani inte är överdrivet romantiserad... Jag läser en skildring som påminner om ett avsnitt i en chicklit roman... Den undersköna ryska poetissan, den stiliga mörkhåriga konstnären från Italien...
Hur som helst så fanns ett vackert men stramt belle époque-porträtt av henne på utställningen, strax bredvid ett porträtt av Chaim Soutine i slitna arbetskläder och med ett spjuveraktigt leende över ansiktet. En ung kostymklädd dandy kikar bakom dem: Jean Cocteau...
 |
| Anna, Jean och Chaim... |
 |
| Kisling och Foujita med sina fina pannluggar |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar