Senare på kvinnodagen, onsdagen den 8.3. försökte en ung asylsökande, en afghan, begå självmord genom att hänga sig i ett träd på Järnvägstorget, strax intill demonstranternas tält. Jag känner mig väldigt illa berörd av den här nyheten, den här tragiska händelsen. Att läsa om motdemonstranternas, de finska extremisternas glåpord medan det tragiska höll på att hända, är outhördligt.
Stämningen på dagen var så ljus, så hoppfull på något sätt. Kvinnor samlades i tältet för att dricka te och fira kvinnodagen. Men samtidigt fanns där då en person, en ung man, som kände sig så desperat och mådde så illa att han skred till denna desperata handling. Kanske stod han i närheten av mig i tältet. Han räddades, men de som känner honom säger att han mycket sannolikt kommer att försöka ta livet av sig igen. Han borde nu få all den vård och terapi som finns att få i vårt samhälle, vilket dock inte kommer att ske.
I dag ordnades en stödkonsert för de asylsökande, namninsamlingar har gjorts för att visa missnöjet mot vår asylpolitik. Motdemonstranterna hade hotat med en "utrensning", men de hölls borta tack vare poliser i kravallutrustning och hästar. När jag fick se de vackra hästarna trava över gatan höll jag på att brista i gråt. Är det här dagens Finland, händer allt detta faktiskt i min hemstad?
Men reggaemusiken var skön, en jonglör jonglerade utanför tälten, vårvintersolen sken och på skridskobanan gled en skridskoåkare fram, klädd enbart i t-tröja.
Ateneum deltar i stödkampanjen genom att ha framme en banderoll med konstverket Europe's Greatest Shame #11 av graffitikonstnären EGS.
Stämningen på dagen var så ljus, så hoppfull på något sätt. Kvinnor samlades i tältet för att dricka te och fira kvinnodagen. Men samtidigt fanns där då en person, en ung man, som kände sig så desperat och mådde så illa att han skred till denna desperata handling. Kanske stod han i närheten av mig i tältet. Han räddades, men de som känner honom säger att han mycket sannolikt kommer att försöka ta livet av sig igen. Han borde nu få all den vård och terapi som finns att få i vårt samhälle, vilket dock inte kommer att ske.
I dag ordnades en stödkonsert för de asylsökande, namninsamlingar har gjorts för att visa missnöjet mot vår asylpolitik. Motdemonstranterna hade hotat med en "utrensning", men de hölls borta tack vare poliser i kravallutrustning och hästar. När jag fick se de vackra hästarna trava över gatan höll jag på att brista i gråt. Är det här dagens Finland, händer allt detta faktiskt i min hemstad?
Men reggaemusiken var skön, en jonglör jonglerade utanför tälten, vårvintersolen sken och på skridskobanan gled en skridskoåkare fram, klädd enbart i t-tröja.
Ateneum deltar i stödkampanjen genom att ha framme en banderoll med konstverket Europe's Greatest Shame #11 av graffitikonstnären EGS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar