Jag hade ett möte hos Fredsvännerna i kväll, i och för sig ett bra sätt att fira kvinnodagen. På G18 lär man ha fått choklad och skumpa...
Men före mötet hann jag gå via de asylsökande flyktingarnas läger på Järnvägstorget. Jag har varit där några gånger förut, vid kall blåst, bitande köld, snöyra och solsken. Tillsammans med några väninnor har jag fört dit bröd, nötter ock kex, fått en varm kopp te och växlat några ord med demonstranterna. Vi såg vedtravar, vattenkanistrar, filtar. En snöskulptur, som ett slags anslagstavla med negativa asylbeslut, prydd med finska flaggan.
Och nästan varje gång har jag stött på kvinnliga, finlandssvenska bekanta som tittat in under tältpresenningen i samma ärende. En kvinnlig präst hämtade tio pizzor åt demonstranterna som stod och huttrade i den iskalla blåsten.Tant Blomsterhatt?
I dag på kvinnodagen lyste färggranna ballonger i tältöppningen och bland de asylsökande demonstranterna fanns många kvinnor och barn.
Men på andra sidan skridskobanan finns ett annat läger, Finlands nationalisters, som vi inte besökte och som får mig att tänka på Edith Södergrans dikt Skogsdunkel:
I den svårmodiga skogen
bor en sjuk gud.
I den dunkla skogen äro blommorna så bleka
och fåglarna så skygga.
Varför är vinden full av varnande viskningar
och vägen mörk av dystra aningar?
I skuggan ligger den sjuke guden
och drömmer elaka drömmar...
Men före mötet hann jag gå via de asylsökande flyktingarnas läger på Järnvägstorget. Jag har varit där några gånger förut, vid kall blåst, bitande köld, snöyra och solsken. Tillsammans med några väninnor har jag fört dit bröd, nötter ock kex, fått en varm kopp te och växlat några ord med demonstranterna. Vi såg vedtravar, vattenkanistrar, filtar. En snöskulptur, som ett slags anslagstavla med negativa asylbeslut, prydd med finska flaggan.
Och nästan varje gång har jag stött på kvinnliga, finlandssvenska bekanta som tittat in under tältpresenningen i samma ärende. En kvinnlig präst hämtade tio pizzor åt demonstranterna som stod och huttrade i den iskalla blåsten.Tant Blomsterhatt?
I dag på kvinnodagen lyste färggranna ballonger i tältöppningen och bland de asylsökande demonstranterna fanns många kvinnor och barn.
Men på andra sidan skridskobanan finns ett annat läger, Finlands nationalisters, som vi inte besökte och som får mig att tänka på Edith Södergrans dikt Skogsdunkel:
I den svårmodiga skogen
bor en sjuk gud.
I den dunkla skogen äro blommorna så bleka
och fåglarna så skygga.
Varför är vinden full av varnande viskningar
och vägen mörk av dystra aningar?
I skuggan ligger den sjuke guden
och drömmer elaka drömmar...
 |
| Andrea på kvinnodagen |
 |
| Siw och jag - Tant Blomsterhatt? |
 |
| En snöplog åkte omkring i närheten av lägret. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar