Violetta skymningar: Födelsedagar förr och nu

tisdag 14 mars 2017

Födelsedagar förr och nu

Dagarna går och blir allt ljusare, men plötsligt är det kallt igen. Jag påbörjade det här inlägget för en vecka sedan, men hann aldrig avsluta det. Jag har börjat förbereda mig inför en residensvistelse i ett avlägset sydligt land som jag drömt om sedan 1970-talet. If you see her, say hello, she might be in... Ja, vilken stad sjöng Dylan om i sin sång på albumet Blood on the Tracks? Men mera om mitt resmål senare... har redan börjat packa. Vilka skor ska jag ta med mig? Behöver jag en kappa? Jag vill ha en lång kjol...

Jag firade min födelsedag för två veckor sedan, det vill säga min obefintliga födelsedag, eftersom jag är född den 29 februari... Jag har alltså riktig födelsedag bara vart fjärde år. Pappa brukade skämta och säga att jag blev billigare i drift... Hur som helst så är jag igen ett år äldre, eftersom jorden åter vandrat ett varv runt solen... Ett sätt att räkna tiden? Men vad är tid? Är den lineär eller cyklisk? Vad är ett sideriskt år, vad är ett tropiskt? Ett vetenskapligt år är 365,25 dagar långt...

Min födeldedag inföll ofta under sportlovet så jag höll inte alltid kalas med mina klasskamrater (som i folkskolan var enbart flickor). Men en gång, det var när jag fyllde elva, höll jag en maskeradfest hemma hos oss på Stockholmsgatan. Jag var ustyrd i en platinablond peruk och kände mig väldigt vuxen och fin, kanske också lite generad.

Ett sportlov firade vi hos mammas Säkkijärvivänner i Hevosoja, Kouvola. De hade två gånger evakuerats från Säkkijärvi i Viborgs län, 1940 och 1944, och bosatt sig slutligen i Kouvolatrakten. I Hevosoja färdades vi med häst och släde, vilket min syster och jag som stadsbor tyckte var både spännande och komiskt, lite 1800-tals stil...

Vårvinterns stora bokrea inföll på 60-talet mot slutet av februari (i dag är bokrean inte en lika stor händelse som förr), så min mamma brukade ge mig böcker i födelsedagspresent. Som tonåring fick jag ofta ett paket med cirka fem finska diktsamlingar. Det var tunna, fina böcker, jag älskade Brita Polttilas Tapahtumista, Eira Stenbergs Kapina huoneessa, Eila Kivikk'ahos Parvi och Mirkka Rekolas Vedessä palaa. Pentti Saarikoskis diktsamling hette Kuljen missä kuljen, Pekka Lounelas Jos kielin voisi kertoa, Raimo Hartzells Joku soittaa pianoa. I ett höghus är det just det som man säger när man hör avlägset pianospel: Någon spelar piano...

I dag hittar jag bara några av dessa böcker i min hylla, så viktiga för mig som tonåring på 60-talet, de andra har försvunnit under åren.

Min farmor var född den 28.2. så jag brukade dela min födelsedag med henne när det inte var skottår. Till varje jul och varje födelsedag sände hon oss ett paket från Berlin, i min tidiga barndom gick vi till Tullposten för att avhämta paketen. Ibland kunde tullen öppna paketen, det var strängt förbjudet att sända t.ex kaffe.

Jag tänkte ge mig själv en födispresent och provade på olika plagg i Forums köpcenter, bland annat en lång kjol, men köpte ingenting. Min syster sände mig ett paket från Keuru, alltid roligt att få paket! TACK! 😊 Roligt också att se en lite äldre kvinna i klädaffärens reklam...

Och nu har min syster blivit farmor! Hennes barnbarn föddes den 1.3. klockan halv tio på morgonen. Vilket fint datum! Min dotter och jag fick se den lilla flickbabyn hemma hos min systerson och hans sambo. Olivia, mitt barnbarn, följde inte med eftersom hon drabbats av sitt livs första öroninfektion. Hon stannade hemma och lekte med sina favoritleksaker: Räven och Sniff, som får åka i leksakskärran.

Det var söndag och bländande solsken, några minusgrader. Babyn sov så sött under hela vårt besök, hon hade en fin rund spjälsäng och ett skötbord installerat i en hylla, en snygg Boogaboovagn (begagnad), allt mycket praktiskt och nättare än den utrustning som mina barn hade i början av 90-talet. Och barnvagnen som min syster och jag låg i på 50-talet ser i dag nästan komisk ut!
Vår mormor sydde kläder åt oss på sin gamla Singer-symaskin, lite bylsiga ytterplagg av ganska opraktiskt material.. Inga goretex skor, inga vind- och vattentäta overaller! Men skratta inte, mammorna tyckte att både vagnarna och barnkläderna var fina och de var minst lika lyckliga och stolta över sina barn som nutidens mammor är, mammor i alla tider och överallt på jorden.