Violetta skymningar: Marocko, en blå dröm?

tisdag 21 mars 2017

Marocko, en blå dröm?

I dag reser jag via Malaga och Tarifa till ett konstnärsresidens i Marocko. Jag packar, stryker kläder, bläddrar i turistguiden. Så mycket man behöver, olika slags laddare, hudkrämer, kläder för olika slags väder... Det skulle räcka med mindre...

Jag inser också att jag har blivit äldre, eftersom jag behöver en hel liten necessär för mediciner, ingenting speciellt, men melatonin för sömnen, Propral för hjärtklappning, vitaminer, Somac och gefiluskapslar för magen... Oh mon dieu, som om det inte fanns apotek i Marocko...

Min söta lilla Berlinbjörn, som jag döpt till Olle, får följa med. Jag fick den av författarkollegan Thomas Brunell, som vistats mycket i Berlin. Och eftersom Olle är en fin mosaikbjörn kommer han nog att trivas på innergårdarna med mosaikornament i medinan (gamla stan) i Tanger, Fez och Sefrou, kanske också Marrakesh...

Jag hoppas också se den blåa staden Chefchaouen, och modeskaparen Yves Saint-Laurents blåa Majorelle-hus i Marrakesh. Marocko känns som en blå dröm, en hägring i öknen. Morgon och afton i Sahara, vilken fin bok av Vivi-Ann Sjögren!

I dag är det just precis sådant väder att man längtar bort från Finland, blötsnö, som plattade till frisyren som jag försökt fixa... Som ung författare på 70- och 80-talen fanns det inte lika många konstnärsresidenser runt om i världen som i dag. Och som ensamstående mamma har jag inte haft möjlighet att resa så mycket, inte på 25 år. Men i fjol kunde jag unna mig en resa i Centraleuropa, Spanien och S:t Petersburg, en resa med lätt bagage, som nu fortsätter. Det känns bra att se på Europa från ett annat perspektiv, på andra sidan det smala sundet mellan Spanien och Marocko. Gibraltar ligger tyvärr lite åt fel håll, österut, men jag hör Weather Reports dova fartygssiréner ljuda i öronen i stycket Gibraltar. Albumet Mysterious Traveller från 1974 har varit en stor inspiration.

Tänään matkustan pienen mosaiikkisen Berliini-nalleni kanssa Malagan ja Tarifan kautta Marokkoon, Sefroun taiteilijaresidenssiin lähellä Fezin kaupunkia. Anais Ninin kuvaus 1930-luvun Fezistä on luettu, kuten myös Tahar Ben Jellounin pienoisromaani Tyyntä Tangerissa Annikki Sunin hienona suomennoksena. Mutta en halua olla pelkkä turisti, vaan matkailija, kuten Kit ja Port Paul Bowlesin kulttiromaanissa Suojaavat taivaat (1949). Minua kiinnostaa moderni Marokko, naisten asema siellä, kiehtova maantieteellinen asema kahden maanosan kohtauspaikassa.

Travelling the train through clear Moroccon skies... Wouldn't you know we're riding on the Marrakesh Express. All on board… (Crosby, Stills & Nash, 1969).