Vid Tölöviken den 6.8. på Hiroshimadagen. Jag har inte varit där varje år, men tillräckligt många gånger sedan 1980-talet för att uppleva det som ett väldigt viktigt och alltid lika berörande evenemang. Det arrangeras av Finlands Fredsförbund, Svenska Fredsvänner i Helsingfors och Helsingfors kyrkliga samfällighet.
I år talade riksdagsledamoten Pekka Haavisto och författaren Sirpa Kähkönen, ordförande i Finlands PEN. Laura Lodenius från Fredsförbundet fungerade som speaker och berättade engagerat om fredsarbetet i Finland. Mari Rantasila sjöng.
Några gånger har jag hört en hibakusha tala och berätta om sina minnen från den 6.8.1945, då en atombomb fälldes över Hiroshima, och tre dagar senare i Nagasaki. En japansk kvinna berättade om sin sjuårige bror som dog av de fruktansvärda brännskadorna. Det året, 2003, var mina barn med på Tölövikens strand. Jag minns året, eftersom mitt yngsta barn David då var sju år gammal.
Det känns alltid lika vemodigt att tända lyktan och lägga den i vattnet. I Japan anses det att den flytande lyktan blir ett med de döda människornas själar.
Ibland sprids lyktorna över hela Tölöviken, beroende på vinden. I år trivdes de i en klunga i närheten av vassen, i ett långt lysande band. Himlen var rosig i väst när vi tände lyktorna, småningom mörknade kvällen och blev djupt blå, nästan violett, och några lyktor lyste ensamma ute på viken.
I år talade riksdagsledamoten Pekka Haavisto och författaren Sirpa Kähkönen, ordförande i Finlands PEN. Laura Lodenius från Fredsförbundet fungerade som speaker och berättade engagerat om fredsarbetet i Finland. Mari Rantasila sjöng.
Några gånger har jag hört en hibakusha tala och berätta om sina minnen från den 6.8.1945, då en atombomb fälldes över Hiroshima, och tre dagar senare i Nagasaki. En japansk kvinna berättade om sin sjuårige bror som dog av de fruktansvärda brännskadorna. Det året, 2003, var mina barn med på Tölövikens strand. Jag minns året, eftersom mitt yngsta barn David då var sju år gammal.
Det känns alltid lika vemodigt att tända lyktan och lägga den i vattnet. I Japan anses det att den flytande lyktan blir ett med de döda människornas själar.
Ibland sprids lyktorna över hela Tölöviken, beroende på vinden. I år trivdes de i en klunga i närheten av vassen, i ett långt lysande band. Himlen var rosig i väst när vi tände lyktorna, småningom mörknade kvällen och blev djupt blå, nästan violett, och några lyktor lyste ensamma ute på viken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar