Violetta skymningar: Människor i sommarnatten

torsdag 11 augusti 2016

Människor i sommarnatten

Tycker om boktiteln Människor i sommarnatten, på finska Ihmiset suviyössä, en roman av F.E. Sillanpää från 1934. Har inte läst den, men kanske sett filmen från 1948, regisserad av Valentin Vaala, en av dessa gamla finska filmer som med jämna mellanrum visas på tv. Har inget minne av filmen, men minns vackra Anneli Sauli i Hilja maitotyttö i en liknande miljö, baserad på en novell av Johannes Linnankoski.
Människorna i mina bilder i det här inlägget är kanske inte människor i sommarnatten, men nog på soliga eftermiddagar och ljusa kvällar i Helsingfors, från Berghälls Block Party till Pokemonspelare i sina speciella, förstelnade positioner.
Jag har aldrig varit så värst förtjust i cirkuskonst, trots att jag gillar cirkusmetaforerna och människokavalkaden i Desolation Row, en av mina favoritsånger av Bob Dylan, från lindansare till spåkvinna. Einstein, utklädd till Robin Hood, Askungen, Ofelia, Kain och Abel, Casanova, Ezra Pound och T.S. Eliot...
En levande staty satt helt orörlig i Esplanadparken, det måtte kännas obehagligt att ha även ansiktet målat i en glänsande bronsfärg. Jag fångade ett varmt och kanske lite roligt möte mellan statyn och två romska kvinnor.
Det var med blandade känslor som jag ställde mig för att titta på den gladlynte, engelskatalande jonglören, som skickligt hanterade både eldfackla och vassa knivar. Dessutom åt han ett äppel mitt i jonglerandet. Lyckligtvis fick han frikostigt med slantar av publiken.
På samma gågata filade en cellokvartett på Beatlessången Let It Be i äkta Apocalypticastil. Några näpna, uppklädda barn dansade till musiken och jag kom att tänka på hur osannolikt det skulle ha varit att se barn med invandrarbakgrund uppträda på samma ohämmade sätt, mitt i det "offentliga rummet".
Jag satt i solen på gräsmattan, scrollade och svepte bland mina foton och på Facebook. En kvinna klädd i lång grön kjol gled tyst förbi mig, kanske en bekant till den levande bronsstatyn.
Människor i sommarnatten: En man låg och sov på den smala spårvagshållplatsen vid Mässhallen. Hade han rullat runt i sömnen skulle han ha hamnat på spåren, kanske direkt under en vagn. Spårvagnsföraren sprang ut för att ruska om honom, se till att han vaknade.

Festklädda människor, som i en dröm glider de förbi utanför spårvagnsfönstret. Vackra sommarklänningar överallt, färggrant mönster på tyget. Ryska turister, en ung kvinna i en snäv klänning i den ryska flaggans färger.

I Sokos S-market, som numera håller öppet dygnet runt, ville jag lägga ner min tunga matkasse på en av bänkarna utanför kassorna för att leta efter mitt färdkort. Men alla bänkar var upptagna, på bänkarna satt människor och åt, korv och triangelbröd, bananer, kalla maträtter märkta med den orangefärgade prislappen, unga och gamla, mörkhåriga ynglingar som talade arabiska eller farsi, skröpliga finska pensionärer. En gamling, som verkade lite förvirrad, lutade sig mot sin rollator medan han åt en sallad, andra satt bara tysta och väntade, halvsov. Romer köade till flaskpantmaskinen med stora svarta plastsäckar fulla med tomburkar och flaskor.

Jag fortsatte mot Tunneln, letade efter utgången på högra sidan. Där pågick ett bygge, trappan var en provisorisk metalltrappa som gungade och smällde under varje steg. Jag vände mig om och knäppte ett sista foto: She spends her time peeking into Desolation Row...