Yngre sonen var på Ruisrock, där han visserligen missade Patti Smith, som för hans generation kanske representerar mommorock... I morgon far han till Pori Jazz, där han ser fram emot att höra Lauryn Hill. Som yngre sjöng hon i det fina bandet Fugees med Wyclef Jean. Deras hit Ready or Not hade en speciell betydelse i min roman På andra sidan Finska viken (1997).
Jag tycker om att lyssna på all slags musik, från jazz och 70-tals soul till etno och evergreens (Cafe Continental och Kaffekvarnen i Radio Vega). . . Kanske mest klassisk musik de senaste åren. Jag har mina favoritprogram på Yles Radio 1, till exempel Näistä levyistä en luovu, eller Eva Tigerstedts Klassikkoparatiisi och Utelias äänimatkailija, Lotta Emanuelssons Vaeltava kisälli, harharetkiä musiikin historiaan. På eftermiddagen kommer det sköna flowet i Klassista kahteen, följt av kulturmagasinet Kultakuume och sedan Faunin iltapäivä. Saknar Radio Vegas Kulturtimmen, som kom så punktligt varje vardag. Mina barn håller mig à jour när det gäller dagens pop/hiphop/reggae/techno. Eller det heter inte ens techno nuförtiden. House, electro, dubstep...
När man rör sig på stan en solig sommardag kan man höra tonerna av en el-gitarr, saxofon, eller tuba. Nyfiken styr jag stegen mot gatumusikanterna.
Hornmusik, åh, så stor och glänsande tuban är, omslingrad likt en tjock mässingorm kring musikerns kropp! Jag tänker på hemulen i Trollvinter som väcker den slumrande dalen med sin "smattrande mässingsmusik". Knyttet Salome blev förtjust i hornmusiken och det blev jag också när jag lyssnade på bandet på Centralgatan.
While my guitar gently weeps... Gitarristen på Alexandersgatan förde tankarna till Carlos Santana, mitt sena 1960-tal... Dragspelsmusik på Salutorget.
Vid foten av Runebergsstatyn spelade en ung och smart jazztrio. På Esplanadens utescen rapartiser, flickduon Kattikopla och somaliske Bizzyiam med hitsången Maan tavalla. Maasta maahan ja maassa maan tavalla... Försökte fånga Aarnikotkat-ensemblens bodylanguage, Turpa kii hette en av låtarna.
Från Simstadion begav jag mig till Alpparkens picknickkonsert, men stannade bara en kort stund. Fast namnet Tiisu borde man lägga på minnet. Bra, provocerande sångtexter, energisk show. Elämältä turpiin sain.
Jag vandrade runt dammen, hittade en spöklik utsiktsterrass uppe på berget med Borgbackens silhuett längre borta som en kuslig kuliss. Svartklädda ungdomar satt på klipporna i kvällningen. Dags för mommo att gå hem!
Jag tycker om att lyssna på all slags musik, från jazz och 70-tals soul till etno och evergreens (Cafe Continental och Kaffekvarnen i Radio Vega). . . Kanske mest klassisk musik de senaste åren. Jag har mina favoritprogram på Yles Radio 1, till exempel Näistä levyistä en luovu, eller Eva Tigerstedts Klassikkoparatiisi och Utelias äänimatkailija, Lotta Emanuelssons Vaeltava kisälli, harharetkiä musiikin historiaan. På eftermiddagen kommer det sköna flowet i Klassista kahteen, följt av kulturmagasinet Kultakuume och sedan Faunin iltapäivä. Saknar Radio Vegas Kulturtimmen, som kom så punktligt varje vardag. Mina barn håller mig à jour när det gäller dagens pop/hiphop/reggae/techno. Eller det heter inte ens techno nuförtiden. House, electro, dubstep...
När man rör sig på stan en solig sommardag kan man höra tonerna av en el-gitarr, saxofon, eller tuba. Nyfiken styr jag stegen mot gatumusikanterna.
Hornmusik, åh, så stor och glänsande tuban är, omslingrad likt en tjock mässingorm kring musikerns kropp! Jag tänker på hemulen i Trollvinter som väcker den slumrande dalen med sin "smattrande mässingsmusik". Knyttet Salome blev förtjust i hornmusiken och det blev jag också när jag lyssnade på bandet på Centralgatan.
While my guitar gently weeps... Gitarristen på Alexandersgatan förde tankarna till Carlos Santana, mitt sena 1960-tal... Dragspelsmusik på Salutorget.
Vid foten av Runebergsstatyn spelade en ung och smart jazztrio. På Esplanadens utescen rapartiser, flickduon Kattikopla och somaliske Bizzyiam med hitsången Maan tavalla. Maasta maahan ja maassa maan tavalla... Försökte fånga Aarnikotkat-ensemblens bodylanguage, Turpa kii hette en av låtarna.
Från Simstadion begav jag mig till Alpparkens picknickkonsert, men stannade bara en kort stund. Fast namnet Tiisu borde man lägga på minnet. Bra, provocerande sångtexter, energisk show. Elämältä turpiin sain.
Jag vandrade runt dammen, hittade en spöklik utsiktsterrass uppe på berget med Borgbackens silhuett längre borta som en kuslig kuliss. Svartklädda ungdomar satt på klipporna i kvällningen. Dags för mommo att gå hem!
 |
| Kattikopla |
 |
| Aarnikotkat |
 |
| Tiisu |
 |
| I Alpparken |
 |
| Den fantasieggande utsiktsterrassen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar