Violett graffiti

Är inte speciellt förtjust i graffiti, men brukar sporadiskt fota graffiti som pryder väggar och murar, som dyker upp på bangårdar som syns genom tågfönstret. Jag tycker inte att de feta bokstäverna är speciellt vackra, men de bildar ibland imponerande helheter, konstverk med sina egna koder, dolda budskap och ställningstaganden.
  Jag var i New York 1983 och 1985, då graffitin gick hand i hand med den nya hiphopkulturen. Jag minns subwaytågen som dovt dunkande rullade förbi på stationerna, eller syntes uppe på broar i Brooklyn och Queens, fullklottrade med graffiti. Inne i vagnarna var väggarna och även bänkarna ibland sprayade med svarta bokstäver och tecken, "tags", ett slags signering och visitkort: jag har varit här... och här! I min ungdom tyckte folk fortfarande om att skriva Kilroy was here på väggar och i allmänna toaletter. Ni kan på webben kolla olila teorier om vem denna mystiska Kilroy var, med rötter bland amerikanska soldater under andra världskriget.
  Som ung och okänd gatuartist använde Jean-Michel Basquiat pseudonymen SAMO, vilket betyder Same Old Shit. Jag såg hans utställning på Mary Boones trendiga galleri i SoHo och har fortfarande kvar urklippet från New York Times.
  Mina båda pojkar har haft skateboarding som hobby, en urban sport som krävde löst sittande byxor, munkjackor, kepsar av ett speciellt märke och flatbottnade Vans-skor. Skejting gick också hand i hand med graffiti och hiphopkulturen. Vi har hört om bekanta gossar som blivit fast för att ha sprayat graffiti på väggar där den inte hört hemma. En enda sprayad bild kan bli en dyr affär för föräldrarna.
  På väg till simstadion såg jag i dag hur planket utanför Olympiastadion, som genomgår en grundlig renovering, hade sprayats med graffiti. Ett slags beställningsarbete. Jag kunde inte låta bli att knäppa några foton. Intressant att se hur konstverken blir till med en arsenal av burkar bredvid på marken. En stark, nästan frätande lukt av färg svävar i luften.

  Tillsammans med en ung rysk konstnär deltog Ville Haapasalo i graffitisprayande i Murmansk på sin resa kring Ishavet. Tv-serien visas i repris på Yle Teema. Han hjälpte till att måla en stor gul sol på en övergiven byggnad. Konstnären hade sin egen atelje, men drabbades ofta av ett starkt behov av att få måla på väggar!

  När jag tittar på bilderna från mina fina resor i år, märker jag till min förvåning att jag hade knäppt ganska många bilder där graffitin finns med på ett hörn, utan att själv ha lagt märke till det, till exempel på strandmuren vid Donau i Bratislava. Att fota genom dammiga tågfönster ger kanske inte så lyckade resultat, men det ger ändå en uppfattning om graffitin som glider förbi på dystra bangårdar och övergivna fabriksbyggnader, i polska Szczecin eller i S:t Petersburg. Hittade graffiti i hjärtat av Wien, i pensionärernas Torrevieja. Jag tyckte också om banderollen som välkomnade flyktingar i Berlin och den uppstorade fotoinstallationen i en gränd i Bratislava, ett fotografi som bad om ursäkt om att flyktingar lämnades bakom ett taggtrådsstängsel någonstans i Europa, poliser på ena sidan, flyktinglägret på det andra. Tittar man noga ser man orden We are sorry.
  Ganska rojsigt, men fascinerande klotter kan man hitta vid foten av trapporna som leder till Järnvägsstationens spårvagnshållplats här i Helsingfors. Eller ett enda ord på en husvägg uppe på Toompea i Tallinn: Absurdism.

Vid Olympiastadions graffitiplank, som får målas om och om igen.

Infarten till S:t Petersburg.

Infarten till Szczecin, före detta tyska Stettin.

I hjärtat av S:t Petersburg.

I Torrevieja, Spanien. Vilken fin vit spetsklänning!

Graffiti i Torrevieja.

Banderoll i Berlins Mitte.

Ett kvarter i Berlins  Mitte, som inte ännnu gentrifierats.

Berlinmuren vid minnesplatsen vid Bernauer Strasse.

Här har graffitin antagligen putsats bort.

I Bratislavas gamla kvarter.

Vid stranden av Donau i Bratislava. Folk hade samlats för att titta på City Marathon.

Fotoinstallation i Bratislava. Taggtrådsstängsel mellan poliser och flyktingar:
We are sorry.

Vid Naschmarkt i Wien.

Vid trapporna som leder upp till spårvagnshållplatserna vid Järnvägsstationen
 i Helsingfors. Rädslans geografi?

Vid Toompea i Tallinn. Inte direkt graffiti, men ett tankeväckande ord i alla fall.